Inga sparade anläggningar!

Mötet med miljödebattören Johan Kuylenstierna & finansministern Magdalena Andersson

Miljödebattören Johan Kuylenstierna och finansministern Magdalena Andersson har samma agenda som miljontals andra över hela världen – att hållbarhet är enda vägen framåt. Men för att få saker att verkligen hända krävs mänskliga möten.

Det skulle kunna se bättre ut för vår gamla planet. Höjda havsnivåer, stigande temperaturer och mer extremväder kommer med största sannolikhet leda till stora flyktingströmmar – klimatförändringarna slår allra hårdast mot dem som redan har det svårast. Man skulle eventuellt kunna tro att Johan Kuylenstierna – naturgeograf, till alldeles nyligen chef för Stockholm Environment Institute samt 2014 års miljömäktigaste person, enligt tidningen Miljöaktuellt – skulle vara nedslagen. Inget kunde vara mer fel. Han är benhård framtidsoptimist. Eftersom alternativet är så mycket värre. – Jag tror inte på domedagsscenarier för att förändra ett samhälle, säger han. Efter klimattoppmötet i Köpenhamn 2009 var det enkelt att vara pessimistisk. Redan då hade vi ju kunskap från vetenskapen och förståelse för vikten av omställning, men inte förutsättningarna. Förnybart var extremt dyrt. Näringslivet var inte på båten än. Men utvecklingen de senaste fem, sex åren har totalt förändrat den bilden. Vid samma bord på Victory Hotel i Gamla Stan i Stockholm, några stenkast från Regeringskansliet, sitter en lika optimistisk finansminister. – Samhället är inget annat än det vi människor har skapat, så det är klart att det går att förändra, säger Magdalena Andersson. Men då måste vi också vilja göra det tillsammans. Sen finns det saker vi måste ta itu med, men vi gör det från ett väldigt bra utgångsläge. De senaste åren har också allt fler initiativ tagits. Energiöverenskommelsen, där fem riksdags partier enades om målet att Sverige ska ha en hundraprocentigt förnybar elproduktion till 2040, har tillkommit. De klimatpolitiska målen, där Sverige ska vara fossil fritt till 2050, står alla riksdags partier utom SD bakom.

»Människor måste våga bli politiker. Annars är demokratin förlorad.«

Samtalet mellan Johan och Magdalena denna förmiddag är en respektfullt resonerande dialog där de ömsom fyller i varandras meningar i samförstånd, ömsom prövar mot argument. Det är något annat än det som präglar samtidens debatt, enligt Magdalena. – Jag har under min yrkesverksamma tid sett hur medielandskapet förändrats och tonläget höjts, det är så marknadskrafterna har drivit på utvecklingen. Vi tenderar att klicka på mer alarmistiska rubriker och då förändras också tonläget i det politiska samtalet. Utrymmet för mer resonerande texter och samtal, att kunna sitta ned på det här sättet som vi gör nu, har minskat. Vi som är i politiken har ett ansvar för att hålla en bra ton i det offentliga samtalet. Jag tror att det är grunden för människors tilltro till demokrati och vilja att engagera sig. Inte minst bland unga. Människor måste våga hålla på med politik, annars är vi ingen demokrati längre.

»Politiker måste se klimatavtrycket i alla våra vardagliga mikrobeslut.«

När Sveriges Radio tillsammans med Sifo i höstas mätte vilka politiska sakfrågor som synts och engagerat mest i nyheterna och sociala medier hamnade miljön långt efter ämnen som lag och ordning, utrikespolitik och det politiska spelet, för att ta topp 3­ placeringarna. Och under vårens begynnande valrörelse har fokus hamnat på trygghetsfrågor. – Samtidigt är det ju så att om man frågar ungdomar om vad de oroar sig mest över hamnar klimatförändringarna högst upp, säger Magdalena Andersson. Det är också möjligt att man inte uppfattar klimatet som en så politisk fråga, men för att kunna göra något åt klimatförändringarna måste det till politiska beslut. – Men politiken handlar ändå väldigt mycket om hållbarhet, den genomsyrar egentligen alla frågor, säger Johan Kuylenstierna. Om man lyfter frågan som den borde diskuteras så handlar till exempel även våra välfärdssystem, statsfinanser och arbetslöshet också om hållbarhet på ett eller annat sätt. Magdalena Andersson fortsätter: – Även om den politiska diskussionen för den enskilda väljaren främst handlar om vad som händer med förskolan eller sjukvården eller äldreboendet som ens mamma bor på så måste vi politiker tänka längre. Historiskt har vi varit väldigt bra på strategiska beslut i Sverige, jag hoppas så klart att vi är det nu också.

          

Politiken är en del av att skapa ett mer hållbart samhälle, men en annan är vad vi som individer äter, gör och konsumerar. Var går gränsen mellan politikens och individens ansvar? – Politiken har som uppgift att ge förutsättningar för folket att fatta bra beslut. Det handlar om hur man transporterar sig, hur man bor, hur man konsumerar – alla de mikrobeslut vi tar varje dag men som sammantaget utgör en nations klimatavtryck. Där har vi politiker ett ansvar för att underlätta för medborgarna att göra klimatsmarta val. – Ofta tror jag det handlar om att bygga upp system där man inte ens behöver ta ett beslut, säger Johan Kuylenstierna. Ett samhälle där man kan vara säker på att produkterna man köper i en affär är schysta. Där finns det en problematik i dag där man skjuter över väldigt mycket på konsumenten och den ska välja mellan sjutton olika märken och ur olika perspektiv ta ställning till vilket som är rätt ur vilket perspektiv. Det är viktigt att man då säkerställer att när man väljer så ska det vara schyst. Men jag tror faktiskt att politiken är viktigare i dag än individens val, eftersom det först och främst är väldigt stora systemförändringar vi behöver. Vi behöver se över hela vårt energi system, vår transportinfrastruktur, stadsplanering, riktigt stora förändringar. Det är politiken, tillsammans med näringsliv och stadsförvaltning och andra aktörer, som måste göra det. – Man ska inte heller vara för pessimistisk, säger Magdalena Andersson. De stora posterna för hushållen är transporter, livsmedel och boende. Vad gäller boende har det hänt mycket, där minskar våra utsläpp, mycket tack vare privata beslut, som att byta oljepanna mot bergvärme. Där har också politiken förenklat de besluten genom subventioner. Däremot ökar våra utsläpp när det gäller både transport och livsmedel och där behöver vi en kombination av ekonomiska styrmedel och ett medvetandegörande av de problem som finns. Men vi är på väg mot ett skifte i konsumtionsmönster. Det är inte längre status att ha den senaste tv:n jämfört med att gå ut och äta på restaurang.

»Är det verkligen ett fynd att köpa en t-shirt för 30 kronor?«

I en allt mer globaliserad värld, där man med ett enkelt knapptryck kan beställa hem produkter från andra sidan jorden blir hållbarhet en fråga om både miljö och social påverkan. Allt fler vill faktiskt veta var du köpt din tröja, under vilka arbetsförhållanden den tillverkats, hur den fraktats. – När man köper en t-shirt för 30 kronor så måste man fråga sig vad som ligger bakom det priset, menar Johan Kuylenstierna. Ett par kollegor på SEI lyfte den frågeställningen i en debattartikel nyligen och fick direkt påhopp om att de är anti­-globalisering, men det är inte vad det handlar om. Öppna handelssystem är helt nödvändiga i en värld där naturresurser är ojämnt fördelade, men vi måste ha system som bygger på att en konsument inte kan utnyttja producenternas sårbarhet. Detta är en växande fråga för politiken. Detta lyfter också en annan hållbarhetsaspekt. I en värld där klyftorna mellan rik och fattig växer blir den där t-­shirten, eller semesterresan över halva jorden, en fråga om klass. – Pris betyder något och så snart man tar upp det blir det mycket riktigt en klassfråga. Vem ska ha råd med kvalitet? Då lämnas det automatiskt över till politiken. Samtidigt kan vi inte acceptera att vi konsumerar på bekostnad av människor i andra delar av världen eller framtida generationer. Det är svårt att diskutera men avgörande för långsiktig hållbarhet. Magdalena Andersson fyller i: – Är det några som verkligen borde ha råd att alltid välja hållbara alternativ är det ju de rikaste.

                  

MAGDALENA ANDERSSON
Född: 1967.
Bakgrund: Doktorand i national ekonomi, studier vid Handelshögskolan och Harvard. Politisk rådgivare i Statsrådsberedningen och Finansdepartementet. 2009–2012 överdirektör för Skatteverket.
I dag: Finansminister sedan 2014.

JOHAN KUYLENSTIERNA
Född: 1965.
Bakgrund: Adjung erad professor i naturgeografi vid Stockholms universitet. 2011–2017 vd för miljöforskningsinstitutet Stockholm Environment Institute.
I dag: Leder den grekiska forskningsstationen Navarino Environmental Observatory på uppdrag av Stockholms universitet. Ledamot i Kungliga Skogs­ och Lantbruks akademien, vice ordförande i Klimatpolitiska rådet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *